Målet är att bevara gotlandsstövaren som en frisk, duglig och vänlig jakthund.
Under
arbetet ska de rastypiska egenskaperna och rasens genetiska bredd bevaras. Strävan
bör vara att öka antalet djur som får valpar och bygga upp en population med betryggande
antal individer med minsta möjliga inkorsning av annan ras.
Minsta möjliga inavelsökning
Antalet gotlandsstövare är litet och alla hundar är mer eller mindre släkt med varandra.
Inavel ska undvikas så långt möjligt. Parning med hundar som är närmare släkt än
kusiner t.ex. halvsyskon eller föräldrars syskon rekommenderas inte. Vid beräkning
av inavelsgrad bör samtliga kända släktled beaktas.
I en liten population med få kullar
förloras genetisk variation för varje generation. Man ska därför sträva efter att
i första hand använda de äldsta friska och dugliga hanarna, som inte tidigare fått
valpar.
Antalet valpar per avelsdjur
Inget avelsdjur får dominera starkt i populationen
och en hane bör generellt inte få fler valpar än en tik. Tikar och hanar som ännu
inte har fått valpar bör prioriteras särskilt om kullsyskonen saknar eller har få
valpar i livet. Är tiken 7 år eller äldre innan första kullen bör veterinär ge ett
utlåtande om att tiken bör klara en valpning.
Enskild hane eller tik bör inte lämna
mer än tre kullar. Omparning bör inte ske. Undantag från dessa rekommendationer bör
endast göras för att minska förlusten av gotlandsstövaregener.
Jaktduglighet
Avelsdjur
bör vara jaktprovsmeriterade eller ha dokumenterad jaktduglighet på annat sätt.
Exteriörkrav
Avelsdjur bör generellt ha erhållit minst 2:a i kvalitetsbedömning på SKK:s s.k.
officiella utställningar. En 3:a kan accepteras om hunden inte har några specificerade
fel och är rastypisk enligt rasföreningens rasbeskrivning.
Endast friska djur i aveln
Endast fysiskt friska djur bör användas i aveln. Äldre hanar kan användas i aveln
trots smärre ålderssjukdomar om dessa inte bedöms vara ärftliga. Vad som är allvarligt
eller kan tolereras avgörs efter diskussion inom föreningens avelsråd.
Djur som har
hög risk för att nedärva defekter och sjukdomar ska inte användas i aveln. Här gäller
försiktighet även när det gäller att använda nära släktingar till det drabbade djuret.
Höftledsdysplasi
Avelsdjur bör vara höftledsröntgade vid tidigast 15 månaders ålder och bedömda A
eller B (eller u. a. = utan anmärkning enligt det gamla avläsningssystemet) och utan
annan anmärkning om defekt på höfterna. Vid röntgen bör visst muskelmotstånd finnas
varför djuren inte får vara så djupt nedsövda att de är helt avslappnade.
Djur, som
är bedömda A eller B men där mer än 60 % av föräldrar och syskon är bedömda C-
När det gäller problemfria hanar som röntgas efter 7 års ålder
kan C tolereras på grund av att bedömningstekniken innebär svårigheter att särskilja
normal åldersförslitning från höftledsdysplasi. Hanar som är äldre än 9 år och aldrig
har haft problem med höfterna under sin livstid kan användas i aveln utan röntgenundersökning.
Navelbråck
Djur med navelbråck som inte växer bort utan måste opereras bör inte användas i aveln.
Bett
och tänder
Djur med underbett bör inte användas i aveln. Djur som saknar stora kindtänder
(molarer) eller hörntänder bör inte användas i aveln. Djur som saknar mer än tre
små kindtänder (premolarer) bör inte användas i aveln. Vid användning av djur som
saknar en eller flera mindre tänder bör avelspartnern ha alla tänder.
Mentalitet
Endast
mentalt friska djur bör användas i aveln. Vid lindriga mentala defekter såsom skotträdsla
och skygghet bör hundens uppväxt och upplevelser kartläggas för att bedöma i vad
mån beteendet är ärftligt eller inlärt.
Kryptorchism
Kryptorchida hundar (hanar som
saknar ena eller båda testiklarna i pungen) ska normalt inte användas till avel.
Undantag
från avelsrekommendationerna ovan kan göras endast om den genetiska ”vinsten” med
att använda en viss hund är mycket stor och av föreningens avelsråd bedöms överväga
risken med spridning av defektanlag.
